Frågan om utsträckningen av jämtlandssamernas sedvanemarker är mer svårbedömd än på andra håll. Den är betydligt lättare i Västerbottens och Norrbottens län. Där utgör Bottenhavet en naturlig yttersta gräns och där låg odlingsgränsen och lappmarksgränsen till grund för ett mycket tydligare regelsystem. I Jämtlands län har det inte funnits någon officiellt fastställd lappmarksgräns, även om begreppet “Jämtlands lappmarker” fanns.1 Länet består dessutom av två landskap, Härjedalen och Jämtland, med var sina särdrag. Renskötseln i Frostviken i norra Jämtland skiljer sig väsentligt från den i Härjedalen och södra Jämtland. I Jämtland och Härjedalen har samerna inte heller på samma klara sätt som i Lappland kunnat hävda en status som ursprungsfolk. Medan Lappland ända fram till -talet uteslutande var lapparnas land, har jordbrukande och nomadiserande kulturer, så långt vi kan se tillbaka i historien, levat vid sidan av varandra i Jämtlands och Härjedalens fjälltrakter. Uppfattningen att samerna kom till Härjedalen först på -talet har knappast stöd i modern forskning. Renbetesfjällen och sedvanemarkerna vid sekelskiftet 1 Begreppet har närmare utretts i SOU 2006:14, s. 158 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=