På grundval av syneprotokollen och sina egna erfarenheter frånårs verksamhet som landshövding i länet skrev landshövding Asplund ett långt utlåtande till Kungl. Maj:t. Det innehåller en bedömning av avvittringen i Jämtlands län. Asplund skrev bl.a. följande: Asplund kom så med ett utförligt förslag till en framtida renbeteslag. De största problemen vållades honom av den åberopade fria västerbottniska och norrbottniska flyttningsrätten under vintrarna. Några förbehåll för samisk flyttningsrätt hade inte gjorts vid avvittringen, konstaterade han. Under den närmaste tiden efter denna hade samerna ändå opåtalt fått fortsätta sina vinterflyttningar och så var det enligt Asplund alltjämt i alla delar utom i Härjedalen, där befolkningen fortfarande använde renmossa som vinterföda åt boskapen och där det utbredda fäbodväsendet skapade konflikter med samerna. Asplund ansåg å ena sidan att äganderätten kunde anses ovillkorlig. Å andra sidan kunde man, med hänvisning till olika författningar och års gränstraktat med Norge anse att samerna hade sedvanerätt till flyttningar och beten på de marker som kronan innehaft före avvittringen. Asplund presenterade på ett insiktsfullt sätt de olika alternativen men ville inte ta närmare ställning till dem. Avgörandet överlät han till den “lappkommitté”som just tillsatts och i vilken han själv blivit ordförande. Tyvärr avled han kort efter att han fått uppdraget, men det är knappast något tvivel om att hans förarbete i betydlig grad kom att påverka kommitténs fortsatta arbete under en ny ordförande. “Den bördighet och tjenlighet särdeles för grässkörd, som landets jordmån äger ända upp i dalsänkningarne mellan fjällen samt till och med å vissa delar af desse, hade, på sätt Eders Maj:ts Befallningshafvande i underdånigt utlåtande den December öfver förslag till förordning rörande lapparne i de förenade rikena haft tillfälle uttala, förmått afvittringsmyndigheten att, i odlingens förmenta intresse och utan tillräckligt afseende å lapparnes behof, inom fjälltrakterne tilldela den fasta befolkningen större eller mindre sträckor, de der rätteligen bort bibehållas under skattefjällens besittningsrätt, så framt desse, enligt tydliga syftet i års nådiga bref, skulle, hvart för sig, innefatta alla nödiga vilkor för renskötselns bedrifvande med ett visst, för fjället beräknadt antal renar.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=