skogsinspektör med biträde av sakkunniga. Ansökan beviljades av Kungl. Maj:t som också ställde ekonomiska medel till förfogande.46 Den fråga som de sakkunniga i första hand skulle undersöka var .) “lapparnes brist på utrymme, bete och skog, till följd deraf, att stora delar af de trakter, hvarå lapparne före den här verkställda, och redan på -talet väsentligen afslutade afvittringen opåtaldt fått beta sina hjordar, dervid frångått klaganderne, som nu derföre önska att återfå desamma. .) Lapparnes anhållan att komma i åtnjutande af samma frihet till flyttning och betande utom sitt egentliga område, som är Westerbottens lappar förunnad. .) Yrkande på en återgång från de genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 3 oktober angående skyldighet för nybyggare i lappmarkerna att hålla stängsel kring sina höstackar, “till hvad ursprungligen varit i ämnet stadgadt” (d.v.s. att de åter skulle gälla hela länet och inte bara de till “lapparna avsatta området” somårs brev sade. Jfr. artikeln “Kampen om hässjorna”). Undersökningarna leddes av skogsinspektören, jägmästare Fredrik Tigerhjelm, med biträde av tre sakkunniga. De genomfördes och var mycket noggranna. Samerna i Hundhögs- och Tåssåsfjällen, vårt exempel, hade efter allt att döma råkat i stor fattigdom. För att förbättra sina små inkomster hade de olagligen hyrt ut fäbodlotter på sina skattefjäll till bofasta. De hade dessutom mot ersättning ställt delar av sina betesmarker till förfogande för samer från norra delen av länet. Synemännen var mycket kritiska mot detta. Slutomdömet om detta och angränsande fjäll i Härjedalen blev ändå följande: 46 Hela materialet ingår i Justitiedepartementets konseljakt den 4 juni 1886, nr 8-18 (RA). “Hundhögs och Tåssås sammanslagna skatteland, ehuru omfattande en stor areal, kunna ej ens anses hafva vid afvittringen blifvit ändamålsenligt begränsade, ty om än skogstillgången å vissa trakter är ganska betydlig och vida utöfver behofvet, saknas deremot annorstädes sådan, hvarigenom vidsträckta betesmarker under vintertid icke kunna tillgodogöras. Skattelanden Mittådalen, Ljungrisfjället och Skärvaxdalen äro delvis i saknad af skog äfven till fyllande af de jemförelsevis små behof, som lapparna deraf hafva sommartid. Om redan härigenom svårigheter uppstå för lapparne att der vistas under sommarmånaderna, så måste af samma orsak trakternas begagnade för renhjordarne under vintern blifva omöjlig”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=