för dem högst otjenlige och af ingen nytta, men för fjellmannen oumbärlige”. Efter diskussioner med mötesdeltagarna om fiskerättigheterna avslutades mötet och förrättningsmännen begav sig enligt 7:e paragrafen ensamma (inga samer var med) ut på marken för att mäta och skattlägga fjällen. Protokollet underskrevs av lantmätarna (Forsell och Jacobsson), kronolänsmannen samt de två gode männen. Namnteckningar eller bomärken från samer saknas i protokollet och skulle heller inte finnas enligt skattefjällsbrevet . Samerna var omyndigförklarade i sammanhanget. Lantmätarnas ansträngningar resulterade i beskrivningar över de berörda fjällen daterade den november . Man får veta att det i Sösjöfjäll fanns hushåll med personer. Antalet renar uppgick till . Därefter följer den intressanta beskrivningen av renbetet på fjället. Det ansågs tillräckligt för det uppgivna antalet;” under Vårtiden utmed Ytterängs och Ede rågångar på sydvästra sidan om Blankfjellet samt uti såkallade Swenskådalen, under Sommaren på kala Fjellryggarne och under Höstetiden i Skogen omkring Sösjön och utmed Mjölksjöarna. Tillräcklig skog för Fjellmännens behof finnes utmed gränsen emot Bergsjö Afradsland samt å ömse sidor om Rörwass och Svensk-ån och utmed Mjölksjöarne”. Vinterbetesmarker nämns inte alls i detta protokoll, endast att det fanns skog till husbehov. För Kålås- och Skäckerfjäll lyder motsvarande beskrivning. “Renbetet anses tillräckligt för uppgifne antalet ( renar) ehuru om våren inskränkt till några fjellior uti Ruts-, Stry- och Strådalarne, samt på sluttningarne mot Lågsjö afradsland; under sommaren lemna de högre fjelltopparne och om vintern de skogbeväxte delarne af Ruts- och Strådalarne en sparsam näring. Skog till husbehof finnes uti Ruts- och Strådalarne; i den förstnämnde hufvudsakligen gran och i den sednare gran och björk”. Antalet hushåll uppgick till “men rörande folkmängden saknas”, sägs det i protokollet, “bestämde underrättelser”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=