lantmätaren upprättat i samband med avvittringen i respektive socken skulle undertecknas av lantmätaren, gode männen samt de sockenmän som respektive sockenstämma för denna uppgift utsett (§). Fastän marker för lapparnas behov omnämndes i Hedebrevet lämnades det inget utrymme för dem att komma till tals. I skattefjällsbrevet för lappallmogen i Jämtland finns däremot en liten öppning för samernas medverkan. Enligt punkt i brevet skulle lappallmogen kallas till sammanträde om avvittring av skattefjäll genom “deras länsman” och enskilda jordägare (de kunde alltså också vara med om de så önskade) genom kungörelse. Det protokoll som lantmätaren upprättade vid sammanträdet skulle dock endast undertecknas av lantmätaren och de närvarande gode männen. Uppstod tvist som lantmätaren och de gode männen inte kunde lösa, skulle ärendet underställas länsstyrelsen för prövning, inte avvittringsrätten som fallet var när det gällde jordbruksmark. Den lilla möjlighet som här gavs samerna att komma till tals var praktiken inte mycket värd. Den “lapparnas länsman”, som omnämns i brevet var i Jämtlands län en kronolänsman. Vid denna tid var dessa som regel själva bönder och deras främsta uppgifter var fiskala och polisiära, inte att värna om samerna. Skattefjällsbrevet initierades av “lapparnas länsman” i Undersåker, kronolänsman Hållström.33 Han får sägas ha varit ute i senaste laget. När brevet skrevs hade avvittringen redan kraftigt beskurit samernas gamla renbetesmarker. Den mest drastiska inskränkningen ägde rum inom hans eget distrikt i Åre, där det gamla skattefjället Blåskalsfjäll reducerades till endast tunnland. Samtidigt tilldelades omkringliggande gårdar och nybyggen stora områden. Skalstugan fick tunnland, därav tunnland “lappmarksfjell”, Medstugan ficktunnland, därav tunnland renbetesfjäll o.s.v.34 Den respekt för skattefjällens integritet som ibland hävdas var i själva verket obefintlig. 33 Uppgiften kontrollerad i Undersåkers kyrkoarkiv (ÖLA). 34 Ludvig Falkman 1851 s. 108.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=