För bergskollegium var det mest angeläget att avvittra skogar i Bergslagen, Värmland och södra Norrlands skogsbygder. Men även adelns intrång på byajord och gamla kronoparker drogs in i processen. Kommissioner tillsattes för att definiera vad som var kronans jord. De verkade i Skaraborgs, Älvsborgs, Upplands och Västmanlands län samt Hedvig Eleonoras livgeding i områden runt Mälaren.13 Där fick adeln avstå avsevärda jordområden till kronan. Dessa kommissioner arbetade fram till , sedan upphörde deras verksamhet. Avvittringar genomfördes också i södra Norrland, helt enligt skogsordningens syfte.14 I Hälsingland avvittrades en del socknar , ochdärför att Iggesunds bruk behövde skog. För brukens behov avvittrades flera socknar i Gästrikland -. I Jämtland avvittrades eventuellt den så kallade Ljusnedals allmänning i Tännäs socken mellan och .15 Sedan avbröts all avvittring i södra Norrland på grund av krigen. Efter enväldets fall genomfördes avvittring i Medelpad under åren-. Därefter avvittrades ingen mark med hänvisning till års skogsordning. Rikets ständer hade krävt en ny skogsordning redan vid års riksdag. Kungl. Maj:t uppdrog därför åt Kammarkollegium att upprätta förslag. De behandlades vid riksdagarna - och , men blev inte antagna.16 Under behandlingen av förslagen till ny skogsordning framhölls att den från inte var förenlig med det styrelseskick som införts efter enväldets fall. Även högt uppsatta myndighetspersoner uttryckte den åsikten. Konrad Ribbing, då landshövding i Närke och Värmland, skrev till Kungl. Maj:t att års förordning “med souveraini- 13 Almquist 1928b, s. 512 ff. 14 Almquist 1928a, s. 379 ff. 15 Frågan berördes i Skattefjällsmålet. HD förklarade där att källmaterialet är ofullständigt och att det är oklart vad som egentligen förekom beträffande allmänningen. NJA 1981:1, s. 200. 16 En koncis sammanfattning av ärendets gång finns i Bidrag till Sveriges Offentliga Statistik (BiSOS) Serie Q (Skogsstyrelsen), 1870, s. 8 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=