i slutet av -talet måste man också kunna förklara varför det bevisligen fanns renskötande samer i Hälsingland och Dalarna redan i början av -talet, förmodligen ännu tidigare.6 Framryckningsteorin kräver också att man på något sätt kan påvisa en konstant befolkningsökning som var större än de bofastas. Svårigheterna att belägga en sådan är emellertid avsevärda. Att använda skattelängder av olika slag är mycket vanskligt med tanke på de väsensskilda verksamheter de speglar för nomader och bofasta. Ett exempel på skillnader är att samer till skillnad från bofasta inte mantalsskrevs. Det bästa källmaterialet torde vara kyrkobokföringshandlingarna, men även de är svårtolkade. Det är av naturliga skäl mycket svårt att registrera en nomadisk befolkning som rörde sig över stora områden. Den mest grundliga analysen av befolkningsförhållandena har gjorts av fil. dr. Lars Thomasson. I en undersökning kom han fram till att antalet samer i Jämtland och Härjedalen var år . Siffran hade år ökat till . Under samma tidsperiod hade dock de båda landskapens sammanlagda befolkningstal ökat från . till . individer.7 Siffrorna visar att den verkligt stora befolkningsökningen ägde rum bland de bofasta, inte bland samerna. Detta påverkade naturligtvis bebyggelseutvecklingen. Precis som i övriga delar av det inre Norrland präglades den under - och -talen av att många nya fasta bebyggelseenheter skapades i de inre skogs- och fjällområdena.8 I de gamla byarna ägde samtidigt en kraftig förtätning rum genom hemmansklyvningar och torpanläggningar. Dessa ökade pressen på byarnas betes- och slåttermarker. En gammal jämtländsk lösning på problemet var att man skaffade sig sommarbeten i närheten av fäbodarna på avradslanden. På så vis kunde höet på markerna hemmavid sparas till vintern. Även fäbodväsendet upplevde i takt med befolk- 6 Olof Johan Broman Glysisvallur från första hälften av 1700-talet (utgåva 1954), Axel Boëthius 1923, Ingvar Svanberg 1999. 7 Lars Thomasson 1956 s. 41, Jämtlands och Härjedalens historia del IV, 1962, s. 68, 429. 8 John Frödin 1927 s.61, Sten Rudberg 1957 s. 128 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=