med löst grundade hänvisningar till att avvittringen inte var avslutad, även om det bara återstod enstaka så kallade olagliga nybyggen eller ströängar att avvittra. Först i och med ändringarna i jaktlagen och den nya renbeteslagen började myndigheterna att i någon större utsträckning försöka tillämpa det regelverk som gällde. Av den fiskerättsutredning som genomfördes i slutet av -talet framgår att stora delar av befolkningen i Lappmarken ännu under - och -talet inte ansåg sig behöva respektera jakt- och renbeteslagarna när de jagade och fiskade ovanför odlingsgränsen. Först “på senare år hade man genom åtal och fällande domar börjat få klart för sig, att man ej hade rätt att fiska i kronans vatten”, skrev utredaren Lennart Berglöf , och tillade att “kronovatten voro lapparnas, i den mån ej särskilda undantag skett”.53 Här har visats att myndigheterna i Norr- och Västerbotten respektive Jämtlands län tillämpade skilda principer för samernas jakt- och fiskerättigheter under lång tid efter det att års renbeteslag trätt i kraft. I den mån administrativ praxis dras in i diskussionen av samernas rätt till jakt och fiske måste den begränsas till varje område för sig, åtminstone fram till början av -talet. 53 SOU 1952:13, s. 96, s. 106.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=