Framträdande jurister har påpekat att gångna tiders rättsliga och administrativa praxis är en väsentlig del av rättsläget när det gäller jakten och fisket i fjällmarkerna. De har också efterlyst historisk forskning som klarlägger om jakt- och fiskerätten varierat i olika delar av området.52 Den här uppsatsen har visat att förhållanden som föregick års renbeteslag varierade starkt mellan Lappmarken i Norr- och Västerbotten å ena sidan och Jämtlands län å den andra. I Lappmarken ledde -talets allt mer urholkade rätt på lappskattelanden till att regleringen av jakt- och fiskerättigheterna upphörde vid mitten av -talet. Det blev fritt för “hwar man” att utöva dem. I Jämtlands län utsattes samerna - för en avvittring som berövade dem stora områden med tillhörande rättigheter. Men på de områden de fick behålla hade de en stark ensamrätt till jakt- och fiske. Mellan och mitten av -talet rådde oklarhet om samerna hade rätten att arrendera ut rättigheterna eller inte, men när års lag trädde i kraft var rättsläget stabilt och väldefinierat. Det överensstämde också redan i stort sett med vad som skrevs in i lagen. De regionala och lokala myndigheterna i Jämtlands län var också väl medvetna om lagen och tillämpade den. I Lappmarken var situationen helt annorlunda. Jakten och fisket var fritt för alla, odlingsgränsen var länge ett provisorium med oklar innebörd och endast Arvidsjaurs socken var avvittrad. Den definitiva odlingsgränsen fastslogs av Kungl. Maj:t först . Den var en del av avvittringsprocessen, enligt stadgan från. Beteckningen “ovan odlingsgränsen” skrevs också in i renbeteslagen för att ange de marker där samerna hade jakt- och fiskerätt hela året. Men den definitiva odlingsgränsen fick inga konsekvenser för de regionala och lokala myndigheternas tolkning av jakt- och fiskerätten. I ytterligare - år fortsatte de att nonchalera renbeteslagarna Praxis - en del av rättsläget 52 SOU 2005:17, s.44 (Bertil Bengtsson), s.68 (Mauritz Bäärnhielm).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=