avvittringen. Kvar i fonden fanns drygt en miljon. Medlen från utarrendering av jakt och fiskerättigheter fanns i det jämtländska lappväsendets fond och uppgick till drygt kronor.48 Landshövdingarna i Norr- och Västerbotten anhöll om att medel från de jämtländska fonderna skulle överföras till deras län. Landshövdingen i Jämtlands län hade inga invändningar. Riksdagenbeslutade därför att . respektive . kronor skulle överföras från Jämtland till två nybildade fonder för Norr- och Västerbotten.49 Ännu i början av-talet tillämpades varken renbeteslagen, fiskeristadgan eller jaktlagen i Lappmarken. Det framgår av en utredning som avlämnades . Den skriver att “kännedomen om renbetesförfattningarnas specialstadganden synes ha vunnit föga utbredning bland den bofasta befolkningen”. “Allt intill senaste tid [], då viss ändring härutinnan försports, har intet åtgjorts för att göra allmänheten uppmärksam på gällande föreskrifter, vilka även delvis synes hava varit tjänstemännen främmande”.50 Utredningen menade att det var nödvändigt att ytterligare markera att jakten inte var fri i Lappmarken. Vid den tiden stod avvittringen inför sin definitiva fullbordan. Ovanför odlingsgränsen hade den blivit en långdragen historia med många turer från början av -talet till dess den avslutades officiellt . Först därefter ansåg man sig kunna styrka alla hänvisningar till fri jakt på oavvittrad mark i paragraf i jaktlagen.51 Det skedde och året därpå kom den nya renbeteslagen, vilket bör ha gjort lokala och regionala myndigheter mer medvetna om samernas särskilda rättigheter. 48 Riksdagen 1914 B. Proposition nr 62. 49 Riksdagen beslutade 1943 att alla fonder skulle slås samman till en “Statens lappfond”. 50 SOU 1922:16, s. 84. 51 SFS 1927:434.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=