RSK 10

risk gränslinje drogs upp. Lagstiftarna var inte eniga om hur den skulle betraktas, d v s om den var en giltig gräns eller inte.39 Det medförde bland annat att den inte nämns i renbeteslagen. Avvittringsstadgan för Norr- och Västerbottens lappmarker utfärdades . Stadgan nämner inte jakt och fiske. Det ansågs inte nödvändigt eftersom det redan fanns lagar som föreskrev vilka rättigheter som skulle tillfalla en avvittrad fastighet. Men med några få undantag hade ingen avvittring skett när renbeteslagen trädde i kraft . Enligt fiskestadgan och jaktstadganvar jakten och fisket fritt på oavvittrad mark. Renbeteslagen från  angav inte att dess bestämmelser om jakt och fiske skulle gälla redan före avvittring. De regionala och lokala myndigheterna tog fasta på detta och menade att de gamla stadgorna fortfarande gällde. Den definitiva odlingsgränsen som skulle avgränsa “de områden som för lapparna särskilt bibehållas” var inte fastställd . Det skedde först  juni . Odlingsgränsen var en del av avvittringen. När den var definitivt fastställd kunde “de områden som för lapparna skola bibehållas” preciseras till “ovan odlingsgränsen” i den nya renbeteslagen.40 Därmed borde det inte längre ha funnits utrymme för några tvivelaktiga tolkningar. Men myndigheterna fortsatte att nonchalera renbeteslagens bud om jakten och fisket. Det gällde även på högsta länsnivå. I september  skrev landshövding Axel Västfelt i Västerbotten till regeringen att “några sådana land, som finns inom Jemtlands län för lapparna afsatta, icke blifvit vid den hittills inom Westerbottens län förrättade avvittring för lapparnes räkning särskilt bibehållna”.41 Västefelt påstod att han konsulterat både kronofogden och avvittringsstyresmannen innan han skrev sitt brev. Då kan han knappast ha varit okunnig om att arbetet med den definitiva odlingsgränsen i Västerbotten pågått sedanoch att den blivit fastställd av Kungl. Maj:t nära tre månader tidigare.  39 Se vidare Lundmark 2006, s. 155 ff. 40 SFS 1898: 96. 41 Konseljakt. Finansdepartementet 22 maj 1891, nr 24, RA. Brevet daterat 19/9 1890.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=