som kunde inflyta från sådana arrenden “skall till förmån för lapparne användas”. I strävan efter att göra villkoren för renskötseln enhetliga föreskrev lagen också att samerna “skola indelas i lappbyar”. (§ ) Sådana hade funnits i Lappland sedan urminnes tider, men inte i Jämtlands län. Samerna där delades nu in i lappbyar där varje by disponerade ett särskilt område som var renbetesfjäll. Vad gäller jakt- och fiskerätten blev konsekvensen att den rätt som enskilda samer haft på sina skattefjäll nu överfördes på lappbyn som kollektiv. I Jämtlands län var lokala och regionala myndigheter medvetna om vad som stod i lagen och beredda att tillämpa den. Frågan var om de medel som skulle “komma lapparna till godo” skulle tillfalla den lappby där upplåtelserna skett eller om de kunde användas för hela den samiska befolkningen i länet. Länsstyrelsen inledde en skriftväxling om detta . Den ledde till ett beslut om två fonder där medlen skulle användas för samerna i Jämtland oberoende av vilken lappby de tillhörde.37 Medlen i “De jämtländska renbetesfjällens skogsfond” kom från skogsavverkningar på renbetesfjällen. “Det jämtländska lappväsendets fond” bestod av medel från upplåtelser av slåtter-, betes-, jakt- och fiskerätter. Skogsfonden var störst, men även lappväsendets fond var avsevärd. Under perioden - tillfördes den . kronor enbart från upplåtelser av jakt och fiske.38 Samerna hade inget inflytande över fondernas förvaltning och anslagsfördelning. Den som ville tolka jakt- och fiskerätten till samernas nackdel hade vissa möjligheter att göra det under de sista decennierna av - talet. I Norr- och Västerbotten överlappade lagar och förordningar varandra och de var långt ifrån kristallklara. Först beslutade riksdagen om det som senare skulle komma att kallas odlingsgränsen. Men beslutet var en kompromiss som bara ledde till att en proviso- Lagen kringgicks 37 Turerna i dessa frågor beskrivs i Prawitz 1966, s. 97 ff. 38 Femårsberättelse. Jämtland 1905, BiSOS, serie H.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=