uppenbarligen vara onödigt eftersom man kunde börja tillämpa års fiskestadga och års jaktstadga i takt med att avvittringen framskred. När marken väl blev avvittrad skulle innehavaren få jaktoch fiskerätt enligt vad som redan gällde för enskild mark. I vilken utsträckning kronan skulle börja övervaka jakt- och fiskerätten på kronoparker och kronoöverloppsmarker i Lappmarken lämnades tills vidare öppet. Avvittringsstadgan från blev tämligen betydelselös för jakt- och fiskerätten i Lappmarken även ur en annan synpunkt. Enskildas rättigheter på egen mark skulle inte börja gälla förrän avvittringen var genomförd i (vanligen) hela socknen och fastställd av länsstyrelsen. I Norr- och Västerbottens lappmark hade endast Arvidsjaurs socken blivit avvittrad före då renbeteslagen ställde upp ett nytt regelverk för de renskötande samernas jakt- och fiskerätt. Hela socknen låg nedanför odlingsgränsen och berördes inte av de lagbud som gällde därovanför. Utvecklingen i Jämtland skilde sig väsentligt från den i Norr- och Västerbottens lappmarker. I Jämtland och Härjedalen fanns inga lappbyar före och den grundläggande avvittringen hade redan ägt rum, eller pågick, när ochårs stadgor om jakt och fiske trädde i kraft. Rättsförhållandena angående jakten och fisket i Jämtland behandlades i samband med det så kallade Skattefjällsmålet. Det inleddes när samebyarna stämde staten angående äganderätten till några fjällområden i norra Jämtland, och avslutades med Högsta domstolens avgörande till statens fördel . I målet företeddes ett stort material från båda parter. Huvudfrågan var äganderätten till jorden. Jaktoch fiskerätten berördes främst i samband med att samerna hävdade att det var diskriminerande att de inte själva fick arrendera ut sin rätt till andra. HD:s slutsats blev att renbeteslagens bestämmelser i det avseendet inte bröt mot diskrimineringsförbudet i grundlagen.23 Bättre ordning i Jämtlands län
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=