vittrad jord i riket. Denna princip blev efterhand en förhärskande åsikt, särskilt för Norrlands del. I Lappmarken lyckades länsstyrelsen tränga ut häradsrätten från hanteringen av lappskattelanden omkring sekelskiftet . Den kunde nu börja behandla lappskattelanden som kronojord, något den strävat efter hela -talet, men inte kunnat genomdriva mot häradsrättens vilja. Det går inte att fixera länsstyrelsens maktövertagande till ett visst beslut vid en viss tidpunkt. Mycket är diffust på grund av att länsstyrelserna agerade efter eget skön, utan att det fanns formella beslut i högre instanser eller ens av dem själva. Efter en del inledande protester kapitulerade häradsrätten efterhand och hänvisade allt fler tvister om rätten på lappskatteland till länsstyrelsen. Utvecklingen kom att skilja sig mellan olika delar av Lappmarken. I norra Norrbotten hade traditionen med lappskatteland börjat upplösas bland samerna själva vid mitten av-talet. Länsstyrelsen hade inte heller något intresse av att upprätthålla en uppdelning av marken inom av lappbyarna. Båda dessa faktorer ledde till att allt fler lappskatteland i Norrbottens län successivt blev allmän mark inom lappbyn både vad gäller renbete, jakt och fiske. Undantaget var Arjeplogs och Arvidsjaurs socken där de levde kvar till slutet av seklet med sedvanas makt. Under -talets första del blev målen om jakt och fiske allt färre i häradsrätten. Från början av -talet försvann de helt ur domböckerna.14 I början av -talet slutade länsstyrelsen i Norrbotten att utfärda inrymning på lappskatteland. I Västerbotten hade länsmyndigheterna en mer positiv inställning till lappskattelanden. Bland annat försvarades de av landshövding Lars af Schmidt i ett brev till Kungl. Maj:t . Han beklagade att man berövade samen lappskattelandet om han förlorade sina renar. Då 14 Ett flertal exempel på avgöranden i häradsrätten finns i SOU 2005:17, s. 18 ff (Lundmark).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=