Där fanns också två nybyggare. Samen anmälde nybyggarna för intrång i hans fiske vid flera tillfällen under -talet. Häradsrätten gav samen rätt. Sedan ville nybyggarna bygga en kvarn vid bäcken som rann ut i sjön och därefter dika ut sjön för att vinna åkermark. Då segrade jordbruksintresset, sjön sänktes, fisket förstördes och samen tvingades flytta sitt huvudviste till annan plats. Från senare delen av -talet och framåt vann nybyggarna i regel de mål där de kunde hänvisa till jordbruksintresset. Innan vi går vidare med jakt- och fiskerätten måste två allmänna frågor beröras. Den ena är kronans anspråk på oavvittrad mark, den andra lappskattelandens försvinnande. Båda behandlades i föregående uppsats i denna samling. Här nämns huvuddragen bara helt kort för sammanhangets skull. Frågan om kronans rätt till mark var i grunden en fråga om makt. Kronan styrde riket och kunde göra anspråk på dess resurser i varierande grad. De kungliga deklarationerna grundades länge på gamla fursteprinciper med rötter i medeltiden. Vid mitten av-talet gjorde Gustav Vasa allmänna deklarationer om vad “som hör överheten och Kronan till”. Först cirka år senare började Sverige tillämpa ett äganderättsbegrepp av modern typ när det gäller jord. Under dessa år växlade rättigheterna till jord beroende på maktförhållandena i riket. Under -talet växte bondeståndets makt och mot slutet av seklet fick bönderna en rätt till jorden som börjar få likheter med det som vi i dag menar med äganderätt. Då trädde statens anspråk successivt in i ett nytt politiskt och juridiskt sammanhang. De gamla diffusa fursteanspråken ersattes av krav på en modern typ av äganderätt. Nya fronter drogs upp mellan statliga och privata intressen, mellan ett överhetssamhälle med månghundraåriga anor och framväxande liberal-kapitalistiska strukturer. I början av -talet hävdade kronan att den hade en äganderätt av modern typ till all oav- Kronans anspråk
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=