Kungl. Maj:t utfärdade och kungörelser för att locka folk från kustbygden att bosätta sig som odlare i Lappmarken.4 Förordningarna gav varken jakt- eller fiskerätt åt nybyggarna. Myndigheterna underströk att dessa rättigheter var samernas och att nybyggarna skulle ägna sig åt jordbruk och nötboskapsskötsel. I den mån de ville jaga och fiska fick de försöka komma överens med samerna. Landshövdingen i Västerbottens län skriver att nybyggaren inte får “utan lappmannens vilja bruka mera, än vad som han till åker och äng upprödjat och det som skattelappen dessutom i skog och vatten honom tillåter”.5 Detta verkar ha fungerat ganska bra. Tvister mellan samer och nybyggare om jakt eller fiske är ovanliga under -talet och första hälften av -talet. Vanligast var tvister mellan lappmarksbor och kustbor i området kring den blivande lappmarksgränsen.6 Under -talet började landshövdingarna hävda att lappskattelanden var kronojord och att häradsrätten inte längre skulle hantera rättighetsfrågorna kring dem.7 Men häradsrätten gav inte med sig och fortsatte att avgöra tvister kring lappskattelanden och bekräfta besittningsrätter på dem under hela -talet. Trots att länsstyrelsen hävdade att lappskattelanden låg på kronojord ifrågasatte den inte samernas överordnade jakt- och fiskerätt. Landshövding Gabriel Gyllengrip skrevatt nybyggare och samer skall försöka samsas om fisket i Lappmarken. Men om “de därom intet kunna åsämjas, kan intet betagas ägaren, nämligen lappmannen dess ägande rättighet, såvida lapplandet intet är övergivet”.8 Tre år senare skrev samme landshövding att nybyggarna inte skall ägna sig för mycket åt jakt och fiske “vilket näringssätt dock allena lappmännen 4 Tryckta i Poignant 1872, s .33 f, s. 35 f. 5 Göthe 1929, s. 327. 6 Angående lappmarksgränsen se Lundmark 2006, s. 86 ff. 7 Det enstaka undantaget var landshövding Jacob Grundel som 1726 hävdade att lappskattelanden är skattejord. Han blev genast tillrättavisad av Kammarkollegium, som påpekade att Lappmarken enligt dess mening var kronojord. Kammarkollegii arkiv. Kansliet. Protokoll A I a, vol. 134. 20/7 1726, f. 4633-4635, RA. 8 Dombok Lycksele 1739. Se även Göthe 1929, s. 319.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=