byggen som funnits före hade avvittrats i laga ordning, de som tillkommit mellanochblev föremål för flera utredningar och rannsakningar, men resultaten lät vänta på sig. Inte förrän hade man fått någorlunda ordning på upplåtelserna. Det mesta av den redan upptagna bebyggelsen fick då tillstånd att bli kvar. Men upplåtelseformerna var fortfarande skiftande och först på -talet blev villkoren någorlunda enhetliga.79 Avvittringsstadgan för Lappmarken utfärdades av Kungl. Maj:t maj .80 Den inleddes med orden “Genom allmän avvittring skola från Kronans marker nödiga områden tilldelas de i lappmarken varande, icke behörigen avvittrade hemman och nybyggen, som ock de nybyggen, hwilka kunna wid avvittringen i laga ordning tillkomma.” När avvittringen var fullbordad kunde ett hemman besitta mark med full äganderätt. Under avvittringen kunde också bildas krononybyggen som innehades med stadgad åborätt, d.v.s. besittnings- och arvsrätt så länge de betalade skatten. Vid avvittringen skulle också bestämmas skatt och mantal för “provisionellt skattlagda hemman och förut behörigen upplåtna nybyggen och dylika lägenheter”. Detta var en rent administrativ process. Kronan ansåg sig redan ha fastställt att den ägde mark och vatten i Lappmarken. Ur kronans synvinkel var avvittringen en förrättning där statliga myndigheter skänkte bort äganderätt eller stadgad åborätt till vissa av sina områden. Det som inte skänktes bort behölls i kronans ägo. Länsstyrelsen kan betraktas som ett slags nav för avvittringen. Under sig hade den avvittringslantmätare och avvittringsstyresman som höll möten med intressenter, granskade det skriftliga underlaget och upprättade förslag till områdestilldelning. Länsstyrelsen utsåg också en ägoskillnadsrätt som tog hand om tvister och överklaganden. Från länsstyrelsen kunde ärenden vandra till flera olika centrala myndig- Avvittringen och samernas marker 79 Se vidare Lundmark 2006, s. 151 ff. 80 SFS 1873, nr 26.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=