besväret över den provisoriska gränsdragningen avslogs av Kungl. Maj:t mars .76 Det dröjde ytterligareår innan den definitiva odlingsgränsen var fastslagen. Den drogs upp i samband med avvittringen, fast vid särskilda förrättningar. Även i det sammanhanget hölls sammanträden med befolkningen i socknarna. Grundprincipen blev att fjällsamernas vår- och höstvisten skulle ligga ovanför odlingsgränsen. Den verkar också ha följts. Det gällde även principen att samerna skulle vara närvarande vid sammanträdena. I Västerbotten hölls de första sammanträdena om den definitiva odlingsgränsen sommaren. Lantmäteristyrelsen påpekade att samer inte varit närvarande i tillräcklig utsträckning.77 Därför fick allt göras om under sommaren. Sedan alla förslag granskats av vederbörande myndigheter fastslog Kungl. Maj:t den definitiva odlingsgränsen juni .78 Odlingsgränsen skulle hindra att odlingen trängde allt för långt upp mot fjällen, där den dels inte var lönsam, dels orsakade konflikter med renskötseln. Staten satte upp restriktioner för odling och fast bebyggelse ovan odlingsgränsen. I renbeteslagen stadgades också att “upplåtelser på de områden som blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisade” inte får ske ”utan att de lappar vilka äga rätt att i området uppehålla sig och sina renar, blivit i ärendet hörda”. Men odlingsgränsen var främst avsedd att begränsa odling, inte industrisamhällets krav på markutnyttjande och bostadsbyggande. Regelverket för bebyggelse ovan odlingsgränsen nonchalerades i hög grad under de första decennierna efter . Bland annat inrättade domänstyrelsen över hundra skogstorp i strid med lagen. Dessutom fanns en stor “olaglig” bebyggelse, som delvis var av samiskt ursprung. Ännu i början av -talet var villkoren för huvuddelen av den fasta bebyggelsen ovanför odlingsgränsen inte ordnad. De ny- 76 Prawitz 1967, “Odlingsgränsen”, s. 30. 77 Prawitz 1967 ”Odlingsgränsen”, s. 22 ff, s. 39 ff, Stenman 1983, s. 174 ff 78 En karta som anger den definitiva gränsen i förhållande till den provisoriska, till alla förslag, gränsen för avvittringen etc. finns i Stenman 1983. Bil 12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=