skogsmark för samernas räkning. I stället skulle man avvittra så stora skogsområden som möjligt som kronomark. Där skulle renarna få beta fritt. Ur kronans synpunkt var detta en rationell lösning av renskötselns problem. Under åren närmast efter genomfördes den nya skogspolitiken. Först kom ett beslut om att man skulle kunna avsätta skogsmark till kronoparker redan före avvittring. Kronoparker avsattes sedan i Norrbotten utan föregående avvittring genom beslut och.68 Riksdagen debatterade slutgiltigt avvittringsstadgan för Lappmarken. Då manifesterades de grundläggande dragen i kronans strategi hos flera talare. Även samernas intressen lyftes fram som ett argument för att kronan skulle kunna genomdriva sin skogspolitik i Lappmarken. Regeringens proposition inleddes med att samernas rättigheter betonades i en historisk återblick.69 Om skogen skövlades skulle deras existensmöjligheter försvinna. Kronan kunde dessutom inte ge bort något som den inte hade oinskränkt äganderätt till. Samernas urgamla rätt fick inte kränkas, menade civilministern. Men någon äganderätt till skog kunde inte komma ifråga för samernas del. Eftersom de ansågs stå på en lägre kulturnivå skulle de bli ett enkelt offer för de spekulanter som ville komma över skog för att skövla den i vinstsyfte. Redan hade Kungl. Maj:t varnat för “vådan av att inleda lappallmogen i handelsaffärer med skogsvaror”.70 Debatten i kamrarna följde de förväntade linjerna. Företrädare för sågverks- och nybyggarintressen förespråkade en fri dispositionsrätt till skogen. De som slog vakt om kronans intressen ville begränsa den. Ett av deras argument var att renskötseln skulle äventyras om inte kronan ägde skogsmarken. Ett typiskt exempel är inläggen av Rickard 67 Prawitz 1966 “Odlingsgränsen”, s. 5 ff. Kronoparker skulle bestå av produktiv skogsmark som stod under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Kronoöverloppsmarker var mark som “blev över” vid avvittringen och inte var produktiv för skogsbruket, t ex myrmarker och kalfjäll. En stor del av kronoöverloppsmarkerna överfördes efterhand till kronoparker. 68 Jonsson och Olausson 1954, s. 398. 69 Riksdagen 1873. Proposition nr 4. (Se även Konseljakter, Civildepartementet. E1, vol. 1171, RA.) Den fortsatta behandlingen av ärendet i utskottsbetänkande saml. 7, nr 11, debatter i FK I, s. 59 ff, 432 ff; AK II, s. 216 ff, s. 245 ff. Riksdagens skrivelse nr 9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=