hela -talet. Länsstyrelsen ansåg sig inte behöva några nya formella direktiv från högre ort. Den hade ända sedan -talet utfärdat inrymningar på krononybyggen. Den menade att lappskattelanden kunde, och borde, hanteras enligt samma mönster. Men krononybyggen hade speciella villkor. Efter länsstyrelsens inrymning var nybyggaren skattebefriad i (som regel) - år, men hade skyldighet att odla upp mark och uppföra ett antal specificerade byggnader. Sedan skattlades nybygget provisoriskt. Samerna var skattlagda sedan -talet och ännu i början av -talet var de flesta innehavare inrymda av häradsrätten. Några riktlinjer för hur lappskattelanden skulle hanteras i fortsättningen hade länsstyrelsen inte. Varje länsstyrelse fattade sina egna beslut om lappskattelanden. Följden blev att skilda principer tillämpades i Norr- och Västerbotten sedan de blivit två län. Praktiken kan hjälpligt rekonstrueras, trots att källmaterialet är tunt. I Norrbotten utfärdade länsstyrelsen till att börja med inrymningar där innehavaren garanterades “ostörd besittning i framtiden”.13 En försvagning av rätten till lappskattelanden inträffar under -talet. Vid en tvist om ett lappskatteland i Jokkmokk rekommenderar häradsrätten att en same skall få en tredjedel av ett skatteland efter sin svärfar enligt gammal “landsrätt”. Länsstyrelsen avvisar detta med motiveringen att landen inte är individuellt skattlagda utan bara ingår i den kollektiva byaskatten. De uppgifter vi har från Norrbotten under -talet visar att inrymningarna då gav en mycket svag och villkorlig rätt till skattelanden. En inrymning gavs under förutsättning att innehavaren “för sina renkreatur därav kan vara i behov”.14 Häradsrätten tillstyrker i ett remissyttrande att en same får inrymning på ett skatteland i Kaitum, men han får inte “härigenom vara Länsstyrelsens inrymningar 13 Till exempel i Jokkmokk 1814. Se avskrift i Justitiedepartementets konseljakt 4/6 1886, RA. 14 Daterad 29/5 1832. Avskrift i Justitiedepartementets konseljakt 4/6 1886, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=