Dagens forskning är tämligen enig om hur det samiska samhället var organiserat i äldre tid. Slutsatserna vilar på både historiska undersökningar och jämförelser med andra subarktiska ursprungsfolk.1 Det samiska byområdet styrdes av en församling som kan kallas byarätt. Den övervakade byns marker. Samhällsformen grundades på hushållet. Huvudnäringarna var jakt, fiske samt insamling av växter och bär. En familj hade bara ett fåtal tamrenar och förflyttade sig mellan olika resursområden under året. Vilken familj som skulle disponera ett särskilt landområde eller fiskevatten under en viss säsong bestämdes av byarätten. En familj – eller mindre släktgrupp – utnyttjade samma marker och fiskevatten år efter år och rättigheterna kunde överföras från en generation till nästa. Om det inträffade avsevärda förändringar i gruppstorleken kunde byarätten bestämma att områden skulle överföras från en krympande till en växande grupp. Byns befolkning samlades på en viss plats under vintern för att upprätthålla det sociala och politiska systemet samt för att idka handel med tillresande köpmän. Formlös förvaltning och flyktiga rättigheter 1 Lundmark 1982, s. 67 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=