sin kamp om hegemonin i Norden hade behov av full territoriell kontroll och säkra resursflöden, vilket Jämtlands traditionellt självständiga ställning inte tillät. Detta medförde att centralmakten efter 1613 stärkte sin ställning betydligt i Jämtland. Skattetrycket ökade, administrationen förstärktes, inflytandet över rättsväsendet blev större och den militära närvaron ökade.43 Genomgången av Hans Strijks korrespondens visar således att det svenska maktövertagandet inte medförde några större reformer för jämtarnas del. Redan under den dansknorska tiden hade de fått en allt starkare centralmakt att förhålla sig mot och statsskiftet innebar inga nämnvärda förändringar, åtminstone inte initialt. Detta visar, tillsammans med bland annat det faktum att jämtarna omedelbart efter statsskiftet ställde upp med knektar till den svenska centralmakten, att statstillhörighet inte bör övervärderas under den tidigmoderna perioden. Mycket av den tidigare forskningen rörande integration har fokuserat på enhetliga nationalstater och nationalistiska strömningar i erövrade områden. Denna undersökning indikerar att åtgärderna från den svenska centralmaktens sida var inriktade på att likforma Jämtland organisatoriskt med övriga riket, exempelvis inom den civila och militära organisationen samt rättsväsendet, och inte på att försvenska de nya undersåtarna. Jämtarna å sin sida verkade ha accepterat att bidra med resurser till en centralmakt, sen om det var den svenska eller den dansk-norska var av underordnad betydelse. 90
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=