upprättats under det första året utan ämbetsmännen förmanades i generella ordalag när tillfälle gavs. Som nämnts tidigare spelade skrivelser inom civil förvaltning betydligt mindre roll i Ångermanland och Medelpad än i Jämtland. En markant skillnad är att skrivelser till ämbetsmän oftast bara berör ett specifikt ärende och inte som i Jämtland innehåller allmänna förmaningar rörande ämbetets olika skyldigheter. Dessutom saknas ärenden där information om landskapen efterfrågas, exempelvis ödehemman, jordeböcker och mantalslängder. I Ångermanland och Medelpad framträder en centralmakt som redan hade etablerat en fungerande administrativ förvaltning med god vetskap om landskapen. Den övervägande delen av de militära ärendena rörande Jämtland behandlar den svenska centralmaktens militära etablering. Efter fredsslutet beordras överste Butterlin av Strijk att sända ett kompani bestående av fyra över- och fem underofficerare, sex korpraler, fyra mönsterdrängar, två trumslagare, en pipare samt 126 gemena till Frösön för att besätta skansen.19 Den 14 mars 1646 skickar landshövdingen en skansorder till kompaniets kapten Jöns Börielsson som bestod av tio punkter att observera och efterleva när de anlänt till Frösön.20 Grunddragen i denna order stipulerar att kompaniet skulle hålla orten väl bevakad, att soldaterna skulle förläggas hos bönderna närmast skansen och att de skulle bistå fogden om allmogen inte hörsammade överhetens påbud. Dessutom skulle de inte tvinga persedlar och dylikt av bönderna men de skulle ha ett nödtorftigt uppehälle av proviant, persedlar eller penningar tills dess att en utförligare order anlänt från Kammarkollegiet.21Skansordern visar tydligt att militärens 80
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=