integrativa processer under den tidigmoderna perioden kan erhållas. Nedan kommer detta perspektiv att tillämpas på det av svenskarna nyerövrade Jämtland. En betydande del av europeisk historia från senmedeltiden och framåt berör den process som benämns statsbildning och som en beståndsdel av denna ingår centralmakters integration av olika territorier. Genom att nyttja begreppet statsbildning blir det uppenbart att framväxten av stater inte skall ses som ett resultat av härskarnas målsättning att skapa en centraliserad stat utan som oavsiktliga konsekvenser av försök att lösa akuta problem.2 Dessa lösningar, som i regel var svar på krigföringens behov, innebar att centraliserade statsmakter växte fram. Men att jämföra de s.k. tidigmoderna staterna med de nu existerande nationalstaterna är inte möjligt. Under den tidigmoderna perioden kan större delen av de europeiska staterna karakteriseras som konglomerat bestående av olika territorier med skilda relationer till statsmakten. Privilegier, lagar och administrativa system var olika och vid frågor som rörde skatter samt utskrivningar var härskarna tvungna att förhandla med lokala eliter. Motsatsen till denna statstyp är enhetsstaten där hela territoriet har samma förhållande visavi centralmakten och där lokala eliter är underordnade statsmakten.3 Den europeiska utvecklingen kan i stora drag beskrivas som en process där olika territorier likformas och integreras allt närmare en centralmakt, d.v.s. från konglomeratstat till enhetsstat. Denna integrationsprocess kan emanera från två olika håll. Dels uppifrån i form av något som staten önskat, befrämjat eller med våld genomfört, dock utan någon långtgående planering, och dels underifrån som ett resultat av medvetna eller omedvetna handlingar utförda i eget syfte av grupper eller individer.4 72 Staten och territoriet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=