57 utnyttjat sin ställning till att köpa upp varor och sälja dem vidare till danskarna, samtidigt som de hade uppdrag att förhindra böndernas gränshandel.40 I områden där det inte gick att profitera på gränshandeln yppade sig istället andra möjligheter. I Mälarområdet erbjöd t.ex. handeln med förnödenheter till bergslagen en chans till att tjäna lite extra.41 De ständiga prisväxlingarna på spannmål medförde att den driftige lätt kunde göra sig en hacka genom att köpa och sälja vid rätt tillfällen.42 Den som ertappades med händerna i syltburken hade ändå vissa möjligheter att komma undan. Henrik Simonsson på Svartsjö stod år 1559 anklagad för att bl.a. ha utnyttjat gårdens arbetskraft för egen del och bedrivit handel på Finland med fläsk och spannmål.43 Rätten kunde inte fria honom, utan hemställde domen till kungens nåd. Detta var dock bara första delen av domen. Förutom de ovan uppräknade förseelserna dömdes Henrik också att betala igen den skuld på 9673 mark han ådragit sig. Det råder inget tvivel om vilken av de två sentenserna som kungen fäste störst vikt vid. Henrik benådades nämligen, och blev senare t.o.m. adlad av kung Erik.44 Vi kan lugnt utgå ifrån att han vid tiden för domen hade samlat tillräckligt på kistbotten för att inte bara kunna reglera sin skuld, utan också övertyga Kungl. Maj:t om att nåd i detta fall borde gå före rätt. Alla fogdar hamnade emellertid inte i skamvrån, och behövde kanske inte heller göra sig skyldiga till uppenbar förskingring för att kunna utnyttja sin ställning. I flera av köpstäderna återfinner vi fogdar som verkar ha klarat sig undan större kontroverser, och som kunde avsluta sin bana som välrenommerade borgare. I Norrköping lyckades t.ex. Nils Grelsson under tre decennier kombinera en allt intensivare utrikeshandel med olika offentliga uppdrag, innan hans lycka tog slut med kung Sigismunds flykt.45Per Clemetsson satt sjutton år som fogde
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=