missförhållanden som beskrivs torde ha varit allmänt förekommande. Anklagelser om fusk och förskingring förekommer vid så många tillfällen i så olika sammanhang att det är svårt att föreställa sig att det mesta skulle vara påhittat. Ofta resulterade dessa också i rättsliga efterspel.24 De talrika uppgifter som finns om våldsamheter, om fogdar som misshandlar de bönder som försökt att klaga, går heller inte att vifta bort. Fogdarna var våldsamma män, vilka förväntades kunna sätta sig i respekt hos bönderna, också med hjälp av nävarna.25 Att öppet anklaga fogden och hans beväpnade svenner för otrohet och förräderi bör inte ha varit något som den enskilde bonden gjorde för skojs skull - risken för hårdhänta repressalier var alltför uppenbar. Även om allt inte behöver vara sant, kan vi utgå ifrån att övergrepp av den typ som skildras i klagomålsregistren också har förekommit i praktiken.26 Det fanns alltså gott om möjligheter för oärliga fogdar att sko sig på omgivningens bekostnad. Men även om vi bortser från de mest uppenbara skurkstrecken opererade fogdarna ofta i ett slags gråzon där de kunde utnyttja sin ställning och ändå, i någon mån, tillgodose statens intressen. Fogden skulle köpa och sälja varor för statens räkning, vilket förutsatte att han själv begrep sig på handel. Men därför låg det också nära till hands att han passade på att göra fördelaktiga köp för egen del när tillfälle bjöds. Att köpa och sälja varor kan många gånger ha varit ett effektivare sätt att berika sig på, än aldrig så många mutor. Hur vanligt var det då att fogdarna bedrev egen handelsverksamhet bredvid sina officiella uppdrag? Något enkelt svar går inte att ge, 52 Handlande fogdar i norr och söder
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=