49 Genom redovisningskraven satte staten "ovanifrån" en stark press på fogdarna att till varje pris kräva in skatterna i tid. Men samtidigt utnyttjade man också en press "underifrån" för att hindra fogdarna från att utnyttja sin ställning till att berika sig själva på statens bekostnad. Allmogen uppmanades att klaga på fogdarna så att alla missförhållanden skulle komma i dagen. I gengäld lovade kungen, genom sina representanter, att lyssna till deras klagomål och se till att rättvisa skipades. De rannsakningar som genomfördes under Vasatiden har behandlats av Sven A Nilsson i en uppsats från 1987. Syftet med dessa var naturligtvis att se till att de inkomster som fogdarna stoppade i egen ficka istället kom staten till godo. Men det handlade också om att inför allmogen upprätthålla regimens legitimitet. Genom att låta bönderna ge luft åt sitt missnöje, och samtidigt låta fogdarna klä skott för detsamma, kunde bilden av kungen som den gode fadern bevaras. Skulden för de övergrepp som måste ske när statsmakten allt intensivare sökte exploatera lokalsamhällets resurser vältrades över från kungen till hans hantlangare.13 Staten och skattebetalarna hade ett gemensamt intresse av att hindra fusk och förskingring, och detta var något som skulle utnyttjas till fullo.14 En befallningsman var omgiven av tänkbara angivare på alla sidor: bönder, länsmän, till och med hans egna tjänare. Att anmäla missbruk var en plikt, annars kunde man själv bli straffad för sin tystnad.15 Dessutom uppmuntrades fogdarna att ange varandra, och blev på så vis föremål för misstänksamhet både uppifrån, nerifrån och från sidan.16 Hur statsmakten sedan åtgärdade klagomålen var en annan sak. Det förekom att fogdar dömdes och straffades, men också att de Syndabockarna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=