33 ket "Urteil geben", "setzen" eller "sprechen" (på svenska "saga"). Kärnan är alltså görandet, speciellt i formen "irteili" ur vilken "Urteil" senare utvecklades. I norra och mellersta Tyskland hade man använt det samgermanska uttrycket "tuom", "dom", från verbet "tuomjan", d.v.s. "meinen", mena.9 Om man söker begreppsparet "Recht finden" måste man konstatera att inte ens alla källor från nya tiden vet någonting om att finna rätten. I vissa texter finner man dock paret "Recht und Urteil" (i svenska källor "lag och dom") som bägge är objekt för finnandet. Således kan man under senmedeltiden ha talat om "Recht finden". Vid sidan av detta rätt ovanliga uttryck finns dock formuleringar som främst uttrycker på vilket sätt man finner rätten: "findet für Recht/durch Recht/mit Recht/nach Recht" och så vidare. Det centrala är att det handlar om en helt annorlunda rättsförståelse än vad vi har att göra med i dag. Den tidiga rätten var inte objektiv till sin natur och med dess begrepp uttryckte man framför allt dömandets kvalitet. Med andra ord, det från i dag avvikande språkbruket speglar en avvikande rättsuppfattning. Fastän "lag" (lex) betydde rätt, åsyftade den inte alltid den skrivna lagtexten. Detta kommer också till synes i landskapslagarnas terminologi. I de undersökta domböckerna har den svarandes försvar genom edgång i flera sammanhang antecknats med orden "gå sin lag". Det handlade framför allt om en faktisk, använd rätt. "Lex" kunde alltså också vara "mos", "ritus" eller "usus". Det var först med uppkomsten av den lärda rätten som ordet "reht" började förändra betydelse. Från början hade det inga band till "lex", d.v.s. till den objektiva rätten. Begreppet "reht" betydde riktig, rätt, och hade en speciell position som bestämning för det rättsliga förfarandet. Det tyska ordet "Recht", liksom det svenska rätt, har ännu i dag en dubbel betydelse. Att ett
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=