manlagt 218 arbetsdugliga män. Som ett exempel kan man notera ett fall som behandlades på Eura sommarting år 1550. Man undersökte om en bonde från byn Panelia hade brukat en annans ängsteg. Sex synemän utnämndes varav fem var från samma by som enligt uppgifter från år 1589 hade sammanlagt 32 arbetsföra män. Det har börjat visa sig att det väsentliga i den äldre rättskipningen, vilket också reflekteras i domböckerna, inte är en på lagen baserad befallning av en domare, utan den "akt" som flera människor deltar i. Hurudant var då det beslut som fattades på tinget till sin rättsliga natur? Den nordiska forskningen har inte gått in på denna fråga. Däremot har den tyska rättshistoriska forskningen betonat den kvalitativa skillnaden mellan det medeltida och det nuvarande domstolsförfarandet. Genom detta perspektiv har man fått värdefull kunskap om den tidiga domens, och egentligen om hela det rättsliga tänkandets natur. När man studerar domstolmaterial från det tyska språkområdet märker man att det ofta talas om "Urteiler" (domare) som t. ex. kan vara så kallade "Rachinburger" eller goda män (boni homines). Dessa var de som fann (finden) lösningen. Alla medlemmar i tinggsemenskapen var dock till sin funktion domare (Urteiler) eller finnare (Finder) av rätten. Vad är det då man finner på tinget? Senmedeltida källor besvarar frågan: "(...) item ward gefragt (...) do ward gefunden". Det funna var alltså det samma som domen, "Urteil". Begreppsparet att finna domen, "Urteil finden", återfinns dock endast på ett begränsat område. I frankerområdet, Bayern och Österrike använde man uttryc32 Att finna rätten - att döma rätt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=