farandet i Savolax har man alltså använt sig av färre folk, vilket framför allt torde bero på att man utnämnde endast sex (ibland tre eller fyra) män till syn. I Savolax var motsvarande antal ofta tolv eller 24. Dessutom var det flera män som satt ting flera gånger i det jordbrukande och mera stadgade Satakunda än i Savolax. En del av männen som utsågs till rannsaknings- och värderingsuppgifter eller till syneförrättning var också nämndemän. Det viktiga i valet var ändå att de var bäst insatta i parternas omständigheter. På detta tyder bl. a. anteckningarna om parternas och deras "rannsakares" och "värderares" hembyar i Nedre Satakundas dombok. Det höga antalet utnämnda män tyder på samma sak. Somliga var dock tydligt utnämnda för att de hade en stadgad position och var aktade i sitt samfund. Så kan man tolka det faktum att uppgifterna ändå i viss mån hopades till vissa personer. Antalet män som utnämns bara en eller två gånger är dock beaktansvärt högt. Också nämndens sammansättning började etableras. En del av nämndemännen började bli fasta representanter för tingsamfundet, vilket t.ex. uppgifterna om Rantasalmi nämndemän ovan antyder. Etableringen var överlag längre hunnen i det stabila Nedre Satakunda. Ändå finner man också där ett stort antal nämndemän som har verkat endast under en tingsdag. Ur domböckerna kan man dra den slutsatsen att syne-, värderings- och utredningsmännens arbete var självständigt. Resultatet av en värdering eller syneförrättning togs sällan upp på tinget för att bekräftas. Att utnämna värderare och syneförrättare var däremot tingets auktorativa uppgift. Genom nämndemännen och genom det stora antalet till olika uppgifter utnämnda män var tingets beslutsfattande på en bred bas knuten till lokalsamfundet. Om man beaktar männens sociala ställning kan 30
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=