271 skin); k 3:1, 9/3 1748 (lärft); k 6:3, 26/6 1754 (läder); k 7:1, 19/9 1758 (mullbär); k 10:1, 18/6 1771 (mullbär); k 7:2, 23/9 1760 (spansk gröna); k 14:1, 23/1 1792 (tvättkvarn). 22 Siffrorna inom parentes i tabell 1 och 2 visar på hur många av förfrågningarna som kan definieras som personutlåtanden. 23 KVA, Sekr ark, inkommande skrivelser, k 10:2, 24/11 1772; k 10:1, 6/12 1771; k 7:1, 28/4 1756, k. 7:1. 24 Se exempelvis Stockholms stads magistrats skrivelse om Meijers och Runebergs förslag till nya hövågar, vilken remitterades till ledamöterna Knutberg, Cronstedt och Polhem. KVA, Sekr ark, inkommande skrivelser, k 8:1, 16/4 1763. 25 Några av de personer över vilka akademien förväntades uttala sig var sedan tidigare bekanta för akademien, vilket kanske delvis kan förklara akademiens roll som remissinstans för personutlåtanden. Det förekom även att de förfrågningar som ställdes till akademien från statsmakten tidigare hade förelagts som prisfrågor i akademien. Se Brita Stina Nordin-Pettersson, "K. Svenska Vetenskapsakademiens äldre prisfrågor och belöningar 1739-1820", Kungl. svenska Vetenskapsakademiens årsbok 1959, Stockholm 1959, s 435-516, jmf. Lindroth, s 140ff. 26 Lindroth, s 54. 27 För reformer och räfster se exempelvis Peter Nordström, Reformer och rationalisering. Kung, råd och förvaltning under tidig gustaviansk tid, 1772-1778,Stockholm 1991, passim, samt Kenneth Awebro, Gustaf III:s räfst med ämbetsmännen 1772-1779 - aktionerna mot landshövdingarna och Göta hovrätt,Uppsala 1977, kap II. 28 Gunnar Hesslén, Det svenska kommittéväsendet intill år 1905. Dess uppkomst, ställning och betydelse,Uppsala 1927, s 75ff. Till detta kan tilläggas att Gustaf III, efter akademiens anmodan, 1771 blev dess protektor, något som akademien drog fördel av de första åren. Mot slutet av 1770talet visade sig dock konungen sällan i akademien. Se Lindroth, s 164ff. 29 Alltfler skolade forskare väljs exempelvis in i akademien medan andelen icke-vetenskapsmän minskar. Jmf. E W Dahlgren, Kungl. svenska Vetenskapsakademien. Personförteckningar 17391915,Stockholm 1915, s 53ff. 30 I fråga om exempelvis examinationen av orgelbyggare, som Vetenskapsakademien till en början ansvarade för, skedde denna överflyttning på akademiens eget initiativ, då den ansåg att denna fråga bättre kunde skötas av Musikaliska akademien, se Lindroth s 161. Likaså kom frågor rörande språkvetenskap att bli föremål för Svenska akademien efter dess instiftande på 1780talet. 31 Nordström, s 99. 32 En verifiering av hävdandet att akademien var oumbärlig, och då i kvalitativ mening, kräver en djupare genomgång av bl a diarier i avsändarnas arkivserier, något som av arbetsekonomiska skäl inte kunnat genomföras här. Likaledes har ej heller en undersökning av det totala antalet ärenden som innefattade personutlåtanden hos respektive avsändare varit möjlig att genomföra av samma skäl.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=