27 enligt gammal sed hade kommit för att följa med tinget. Denna uppfattning styrks av en noggrannare läsning av domböckerna och förklarar Pentti Renvalls6 påstående att tingen var mycket centrala i 1500-tals människans liv: alla ville vara på plats när det beslöts om saker som rörde dem själva eller deras grannar. Det förefaller tydligt att man under tingen också frågade efter allmogens åsikter. Dessutom torde man kunna anta att en del av folket som åsyftades i inledningsanteckningarna också kom att delta i konfliktlösningen som rannsaknings-, värderings- eller synemän. Nämnden hade befäst sin position på 1500-talets finska ting så att alla ärenden i princip var "nämndefall", även om detta delvis innebar annat än i landskapslagarnas rättskipning. Nämndens deltagande i beslutsfattandet betonades också med att varje mål i protokollföringen avslutades med idiomet "efter 12 mäns rannsakan". Mest iögonfallande i 1500-talets domböcker är att man i de fåordiga dokumenten förtecknar en mängd namn. I början av protokollet upptecknas nämndemännen. Ytterligare nämns sammansättningar på tre, sex, tolv och 24 män som har deltagit i de mest varierande tvister, främst i frågor om jord. Dessa utförde sina uppgifter - t. ex. synande av gränser eller värderande av marker - på stället och ärendet kom sällan tillbaka till tinget för beslut. En del av syne- och värderingsmännen kunde höra till nämnden, majoriteten var dock män som var bäst insatta i frågor kring fallet. Protokollet från Rantasalmi vinterting år 1563 lämpar sig utmärkt som typfall. Enligt inledningen höll häradshövdingens ställföreträ- ”Dömdiis 12 men att rannsaca”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=