267 på det strukturella planet, antingen inom akademien eller utifrån på ett samhälleligt plan. Vad gäller ”inre förklaringar”, förändringar i akademiens egen verksamhet (mot bakgrund av de kommentarer om representativitet och metodproblem som anförts ovan), skulle ökningen av antalet skrivelser kunna förklaras med förändrade administrativa praktiker inom Vetenskapsakademien. Det har dock inte gått att finna belägg varken för en övergång från ”muntligt” framförda förfrågningar vid sammankomster till skriftliga sådana eller en ökad benägenhet att bevara inkommande skrivelser. Tvärtom har den ökade arbetsbördan för akademiens sekreterare under 1770-talets första hälft, vilket resulterade i inrättandet av en andresekreterartjänst 1776, framhållits. Inte heller andra förändringar inom akademien, som exempelvis att akademien särskilt under 1770-talets första hälft skulle ha verkat aktivt för ett eget deltagande som sakkunniga inom staten, har kunnat påvisas. Yttre omständigheter som kan förklara utvecklingen under slutet av frihetstiden och början av den gustavianska tiden saknas däremot inte. Under slutet av 1760-talet och början av 1770-talet genomfördes många reformer riktade mot statsbyråkratin, bl. a. gentemot de centrala ämbetsverken, både av de yngre mössorna och av den nytillträdde Gustaf III.27 Särskilt under den gustavianska tidens början medförde dessa reformer, bl. a. av misstro mot den reguljära förvaltningen från Gustaf III:s sida, ett ökat utnyttjande av tillfälliga kommissioner och utredningar.28 En rimlig förklaring, och tillika arbetshypotes för det fortsatta arbetet, då andra deltagandeformer från akademiens sida skall studeras, skulle därför kunna formuleras så, att de reformer som riktades mot byråkratin tillfälligt - under reformeringen av byråkratin - resulterade i ett ökat användande inte bara av utredningar och kommissioner, utan även av annan extern sakkunskap
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=