utlåtandena återfinns framför allt i ämneskategorierna handel och hantverk, språkvetenskap och typografi samt lanthushållning och har en tydlig koppling till en näringsverksamhet, antingen en existerande sådan eller en planerad. Sålunda hade Vetenskapsakademien att yttra sig över till exempel Holmerus’ stilgjuteri (1772), Eckermans spinnerimaskin (1771) och murmästare Bergs metod att göra tak (1756).23 Vid några tillfällen rörde förfrågningarna också innovationer utarbetade av ledamöter av akademien, vilka andra ledamöter hade att yttra sig över. Inte sällan sökte innovatörerna premier (hos fr. a. Kommerskollegium), vilket var anledningen till att deras nya metoder eller maskiner behövde utredas. Från 1740-talets början bedrev för övrigt akademien en egen liknande verksamhet. Det rör sig om de prisfrågor och belöningar genom vilka personer författade svar på av akademien angivna frågor. Från handhavandesynpunkt är likheten stor. I båda fallen granskades de föregivna nya rönen av en eller flera ledamöter som bedömde och beslutade om eventuella belöningar från akademiens sida.25 Utifrån den ovan givna översikten kan många kommentarer göras. Såväl antalet inkommande förfrågningar - i realiteten efterfrågan av Vetenskapsakademiens kompetens - som fluktuationerna förtjänar att diskuteras. Både ökningen och den påföljande minskningen av antalet skrivelser under 1770-talet utmärker sig. Ökningen 1770-74 var, som framgått ovan, varken ett resultat av att en avsändare skickade fler skrivelser eller att en ämneskategori förekom i högre utsträckning än tidigare. Likaledes är minskningen 1775 och framåt ett resultat av att flera instanser upphör att efterfråga akademiens sakkunskap. Detta gör att förklaringar till det förändrade antalet skrivelser måste sökas 266 Vetenskapsakademien som sakkunniginstitut
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=