sålunda studier av såväl flera källserier bland Vetenskapsakademiens handlingar som in- och utgående skrivelser hos respektive avsändare som ställt en förfrågan till akademien.12 Det här använda materialet, de skriftligt ställda förfrågningarna, ger således inte den fullständiga bilden av Vetenskapsakademien som sakkunniginstitut. De inkommande skrivelserna visar att förfrågningarna kunde hanteras av akademien på flera olika sätt. Kortfattat och förenklat kan behandlingen av en inkommande skrivelse generellt sett beskrivas på följande sätt: Då en skrivelse med en förfrågan inkom till akademien kunde sekreteraren, som ansvarade för den löpande verksamheten, antingen efter att ärendet föredragits vid en sammankomst eller också utan att så skett, ensam sammanställa ett svar på denna. Men även en eller flera av akademiens andra ledamöter kunde, direkt via sekreteraren eller i anslutning till akademiens sammanträden, förordnas eller tillfrågas att yttra sig i ärendet. Dessa hade sedan att enskilt eller tillsammans inkomma med sina yttranden till sekreteraren, varvid ärendet ånyo kunde föredragas vid en sammankomst. Sådana utlåtanden av ledamöter kunde sedan bifogas eller ensamt utgöra det svar på den ställda förfrågan som sekreteraren sammanställde. Ett flertal administrativa instanser på såväl central, regional som lokal nivå inkom under 1700-talet med skriftliga förfrågningar till Vetenskapsakademien. Tabell 1 visar hur antalet inkommande skrivelser med förfrågningar fördelar sig med avseende på avsändare och ämnesområden. 256 Avsändare och ämnen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=