ämbetsverk eller annan statlig verksamhet, kommer jag här att använda termerna expert respektive sakkunnig som synonyma beteckningar för personer utanför ämbetsverken som tillfälligt tillfrågades i mindre frågor av statsmakten. Under 1700-talet inhämtade statsmakten bland annat yttranden från Vetenskapsakademien. Det är just denna akademis ledamöter som i det följande kommer att ställas i fokus. Flera processer bidrog under 1700-talet till uppkomsten av en vetenskapsakademi i Sverige. Vetenskapen hade i och med den vetenskapliga revolution som inletts i Europa under 1600-talet fått en allt starkare ställning. Med en merkantilistiskt inriktad politik under en stor del av frihetstiden fördes politik och vetenskap samman. Vetenskaperna, i synnerhet naturvetenskaperna, blev viktiga politiska instrument som skulle verka för samhällets utveckling. Landets förkovran och uppodling blev också ledmotiven för Vetenskapsakademien, som grundades i Stockholm 1739. Akademiens verksamhetsområden sades i grundreglerna vara alla "de wetenskaper och konster som äga någon wärckelig nytta i det allmänna väsendet".2 Bland akademiens 100 svenska ledamöter från olika delar av landet var långtifrån alla i en nutida mening vetenskapsmän. De skolade forskarna utgjorde inte mer än 1/5 av det totala antalet ledamöter under akademiens första halvsekel.3 1741 upphöjdes Vetenskapsakademien till kunglig akademi. Det medförde ökad status och efterhand också ekonomiska privilegier för akademien.4 Någon lön från staten - som exempelvis ledamöterna vid franska vetenskapsakademien erhöll - uppbar dock ej ledamöterna i Sverige. Ledamotskapet var en aktivitet som utövades vid sidan av andra sysselsättningar.5 253 Vetenskapsakademien
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=