Det är svårt att utifrån källmaterialet avgöra vad som låg bakom den utpräglade kollektivism som möter oss i församlingarnas agerande i samband med prästtillsättningar före 1731. Källmaterialet ger oss enhälliga beslut, men saknar vittnesbörd om hur man kommit fram till dessa beslut. Vi vet att besluten vid den här tiden skulle framstå som eniga för att anses som lagliga, så det är kanske inte så konstigt att man finner en enhällig allmoge i källmaterialet. Om sedan besluten föregicks av överläggningar i demokratisk anda, där socknens medborgare fick komma till tals och där majoritetens viljeyttring slutligen transformerades till en kollektiv viljeyttring för att detta förutsattes i lagstiftningen, låter sig inte avgöras. Det kan lika gärna vara så att det rådde en oligarki där de mest 'ansedda' på ett eller annat sätt dikterade villkoren för beslutsgången. De yttre ramarna för det svenska sockensjälvstyret under 1600- och tidiga 1700-talet dikterade eniga beslut, och dessa ramar följdes uppenbarligen också i praktiken. Men så hände plötsligt något omvälvande på ett område - prästvalslagändringarna på 1730-talet. I stället för uppmaningar till samförstånd och enighet lyftes nu de individuella ställningstagandena bryskt fram i offentlighetens knivskarpa voteringslistor. Varje hemmansägare uppmanades att uttrycka sin hjärtas mening vid en öppen omröstning och det hade inte längre någon formell betydelse om den egna rösten avvek ifrån grannarnas. Ramarna för beslutsfattandet ändrades alltså. Och det gjorde också i stor utsträckning de mantalsägande böndernas beteendemönster i samband med prästvalen, vilket den här undersökningen av praxis 246 Sammanfattande diskussion
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=