i valen deltog på lika villkor, eftersom röstningen baserades på mantal. Prästvalsinstitutet, som det kom att utformas i sin helhet, kan därmed knappast kallas för demokratiskt, även om det kom att bära spår av demokratiska principer i och med majoritetsprincipens införande. Andra har påpekat att prästvalslagstiftningen påverkade annan lagstiftning som reglerade sockensjälvstyret, som stadgan i sockenstämmoförordningen 1817: "Yppa sig under överläggningarna skiljaktiga meningar och kan pluraliteten med visshet icke utrönas, då anställes votering. De närvarande yttra sig efter upprop och beräknas deras röster som vid prästval i församlingen."24 Men ingen har tidigare undersökt om majoritetsprincipens införande i prästvalslagstiftningen fick någon konsekvens för de röstägande församlingsmedlemmarnas agerande. Man kan tänka sig att församlingarnas utåt sett eniga agerande innan lagändringarna även fortsatte efteråt - i enighet med djupt rotade, invanda beteendemönster. Men, man kan också tänka sig att lagändringarna i sig förde med sig att det offentliga agerandet ändrades i enighet med lagstiftningens förordningar. Undersökningen visar att det senare var fallet, i 24 av 28 fall synes de röstägande församlingsborna ha tagit till sig de uppmaningar till individuellt agerande som lagstiftningen stadgade. Därigenom skulle prästvalens adminstrativa praktik kunna sägas ha bidragit till en mer djupgående förändring av den lokala politiska kulturen - klart är att majoritetsprincipen hade etablerats som en del i den lokala beslutsordningen! 245
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=