hade erkänts som grund för riksdagsbeslut decenniet tidigare och i alla frihetstida förslag till prästvalsbestämmelser tycks principen ha ansetts som självklar - hur som helst förekom inga motiv för dess införande.20 Motiv mot principen förekom dock i andra sammanhang, från både adligt och kyrkligt håll. För adeln var majoritetsprincipen ett hot mot ståndsprivilegierna och ytterst ett hot mot aristokratins ställning, de 'förnämstas' röster borde väga tyngre än menighetens, menade man. För prästerskapet var majoritetsprincipen ett hot mot kyrkans teokratiska grundsyn - den mest meriterade prästmannen skulle utses och inte den som råkat få pluraliteten av röster. Ytterst, menar Thomson, var det "likheter i rättigheter man icke kunde acceptera. Det var mot den demokratiska principen, av vilken majoritetsprincipen var en konsekvens, man opponerade sig."21 Den dominerande inställningen vid utformandet av de nya prästvalslagstiftningen torde dock ha varit den som riksrådet Gustav Bonde gav röst åt. Enligt Bonde kunde man icke "döma om församlingens mening annars än av pluraliteten".22 Besannades då de farhågor för demokratiska principer som både prästerskap och adel givit uttryckt för, i och med de nya prästvalsbestämmelserna? Nja. Tidigare hade högre ståndspersoners röster kunnat väga tyngre än resten av församlingens medlemmar tillsammans - det kunde de inte längre tack vare majoritetsprincipens införande, vilket pekar i riktning mot ökad demokrati. Fast å andra sidan uteslöts stora grupper från beslutsfattandet i och med de nya bestämmelserna, som stadgade att prästvalen skulle vara förbehållen endast hemmansägare. Frälsebönder, torpare, soldater och andra obesuttna utestängdes från deltagande.23 Och inte ens de som fick deltaga 244
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=