De motsättningar mellan framför allt stiftsledning och församling som fanns immanent i lagstiftningen medförde som redan nämnts många - i bland riktigt segdragna - konflikter. Den ohållbara situationen pockade på en varaktig lösning och vid riksdagarna i början av frihetstiden diskuterades olika förslag till lagändringar för att få bukt på problemet.17 Bönderna tog upp frågan i ett av ståndets allmänna besvär till riksdagen 1731, där man beklagar sig över att domkapitlen inte alltid tog hänsyn till deras rättigheter och tillsatte de präster som fått "pluraliteten" av rösterna i församlingarna. Kritiken riktade sig naturligtvis mot stiftsledningen, men även mot adeln. I församlingar där adeln ägde säterigård hade den stor makt vid prästtillsättningar. Om säteriägare stod emot övriga församlingens medlemmar skulle biskopen i enighet med adelns privilegier avgöra tvisten, vilket inte sällan skedde till adelns fördel.18 Besväret behandlades i ett av besvärsdeputationens utskott, där representanter från samtliga stånd fanns representerade. Utskottets betänkande fick formen av en kompromiss. Kyrkan erkändes rätten att utse de kandidater som församlingarna hade att välja mellan. Böndernas krav tillgodosågs i det att majoritetens val skulle tillgodoses. Adelns makt erkändes i det att röstningen skulle ske efter en graderad röstskala baserad på mantal.19 Majoritetsprincipen hade därmed vunnit inträde i prästvalslagstiftningen och man kan fråga sig varför. Majoritetsprincipen som sådan 243 Majoriteten fick avgöra efter 1731- och gjorde det?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=