Har det faktum att vi i dag anser majoritetsprincipen som självklar vid politiska val och beslutsfattande någon grund i prästvalslagstiftningens utveckling under 1700-talet? Frågan kan synas märklig och må hända lite långsökt. Att den äger en viss relevans, kommer förhoppningsvis den här artikeln att visa. Så sent som på 1700-talet var majoritetsprincipen inte allmänt accepterad på landsbygden. I alla fall inte som grund för beslut rörande gemenskapen på sockenstämmor och ting. I stället skulle besluten vara enhälligt fattade för att anses giltiga. Kravet på enighet hängde samman med beslutens privatsrättsliga karaktär, bara de som varit med och fattat ett beslut ansågs omfattas av det samma.1 Det fanns dock ett undantag från den huvudregeln - de lokala prästvalen. 237 Prästvalen - en del i majoritetsprincipens etablerande i Sverige under -talet Peter Lindström
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=