230 skilde det moderna ämbetskallet från det traditionella var att ämbetet inte längre var religiöst sanktionerat. Dessutom var kallelsetanken i det traditionella synsättet kopplat till föreställningen om ämbetet som ett förtroendeuppdrag. Det är tydligt att traditionella föreställningar var vanligt förekommande i debatten. Relationen mellan kung och ämbetsman var ett exempel på detta. Betoningen av ämbetsmannens status och yttre attribut bör också ses som drag i en närmast ostentativ offentlighet. I debatten förekom exempel på att ämbetet uppfattades som ett förtroendeuppdrag. Denna tanke var nära knuten till kallelsetanken vilket innebar att den moderna uppfattningen om ämbetet som heltidssysselsättning, som också fanns representerad i debatten, inte kunde ersätta föreställningen om ämbetet som förtroendeuppdrag. Kallelsetanken hade traditionella drag. Ämbetseden var kanske det tydligaste exemplet på traditionella föreställningar i 1760-talets förvaltning. Genom eden bands den världsliga makten samman med gudsmakten. Den världsliga makten utgick från Gud och förvaltades av kungen. Då ämbetsmannen svor sin ämbetsed underkastade han sig plikten och fick därigenom förtroendet att förvalta en del av den kungliga och gudomliga makten. Ederna och relationen till kungamakten var enligt Webers kriterier ett traditionellt sätt att förhålla sig till ämbete och makt. I bilden av ämbetsmannen under 1760-talet förekom således både moderna och traditionella föreställningar, men de moderna dragen kunde inte på allvar utmana de traditionella. De moderna föreställningarna var ofta knutna till ett partsintresse. Man ifrågasatte inte på allvar den traditionella legitimiteten utan ville tolka om det traditionella och genomföra reformer snarare än att införa ett nytt perspek-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=