229 välutbildad elit i statens och allmänhetens tjänst svarar mot Webers uppfattning om den moderna byråkratin. Ämbetsmännens krav på löner som innebar att de kunde försörja sig är enligt Webers kriterier ett modernt drag. Ämbetsmännen menade att om de fick tillräckliga löner skulle försummelser och ämbetsmissbruk försvinna. De hänvisade till att de som fick indelt lön hade en säkrare inkomst än de med kontanta penninglöner. Detta var fel. Lönerna borde åtminstone vara likvärdiga. I debatten ifrågasatte man inte de indelta lönerna, tvärtom innebar de en tryggare försörjning. Det är värt att påpeka att ämbetsmännen inte var intresserade av att ersätta sina kontanta löner med indelta löner. Enligt Weber skulle lönerna i den moderna byråkratin utbetalas i pengar och vara avskilda från förvaltningsmedlen. Ämbetsmännen var i första hand intresserade av att höja värdet på sina löner men hade inga intressen av att reformera hela förvaltnings- eller lönesystemet. Ett viktigt inslag i bilden av ämbetsmannen var kallelsetanken. Vissa egenskaper karakteriserade den gode ämbetsmannen. Alla var inte lämpade att bli ämbetsmän utan det var en fråga om att vara utvald. Weber ansåg att föreställningen om ämbetet som ett kall var ett väsentligt drag i den moderna byråkratin, men det är en föreställning som har sina rötter längre tillbaka. Det är viktigt att betona att ämbetsmannen i den traditionella förvaltningen hade en lojalitetsrelation till kungen och en förpliktelse mot Gud; i den moderna byråkratin riktade sig lojaliteten istället mot det regelverk som utgjorde själva ramarna för ämbetsutövningen. Regelverket blev i sig självt förpliktigande. Att vara en god och trogen ämbetsman innebar att följa sin plikt och sitt regelverk menade Weber. Jag menar att detta sätt att se på ämbetsmännen finns redan under 1700-talets senare hälft. När ämbetsmannen hade avlagt sin ed inför Gud underkastade han sig plikten och blev allmänhetens och kungamaktens tjänare. Det som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=