RSK 1

225 utförde i rikets tjänst, men även övriga debattörer framhöll ämbetsmännens värde och oumbärlighet. Deras viktigaste funktion var att upprätthålla samhällsordningen och skydda statens intressen genom att verkställa lagar och kungliga beslut. Ämbetsmännens situation fick konsekvenser för hela samhällskroppen och måste därför åtgärdas.41 Ämbetseden framfördes ofta som grundläggande för ämbetsmannen och debattörerna tycks vara eniga om edens betydelse. Eden var en viktig del av identifikationen och legitimeringen av ämbete och ämbetsman. Den bekräftade relationen mellan Gud och samhälle och sanktionerade statens makt. En ämbetsman försågs med fullmakt av kungen, ett tecken på kungens förtroende. Genom att avlägga ämbetseden underkastade han sig plikten som var formulerad i ämbetsmannens instruktioner. I eden formulerades ämbetsmannens skyldigheter och rättigheter. Han lovade att vara en trogen arbetare i kronans tjänst och underordnad allmänheten. Den minsta försummelse kunde innebära åtal. Bröt han sin ed förlorade han sin heder. Ämbetsmännen menade att en nödvändig slutsats av dessa höga krav på ämbetsmannen var att han var tillräckligt avlönad så att han inte frestades att bryta sin ed.42 Lönen sågs av ämbetsmännen som en rättighet och en ersättning för arbetet medan eden satte ansvarsramarna för deras verksamhet. Frågan om ämbetsmännens löner handlade vid en närmare granskning mindre om löner och mer om heder, samhällsposition och legitimitet. Bilden av ämbetsmannen innehöll alltid ett normativt eller moraliserande inslag. Den ideale ämbetsmannen skulle vara nitisk, plikttrogen, sparsam, omutlig och lojal. Dessa egenskaper ifrågasattes Sammanfattande diskussion

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=