21 Man bör också påminna om att lagen mycket sällan var närvarande i de lokala domstolarnas beslut. I 1500- och 1600-talens finska domböcker finner man nästän inga referenser till lagens regler, däremot många till parternas (lagstridiga) avtal. Det har också Göran Thunander konstaterat angående underrätterna i Göta hovrätts domkrets.3 Han ser ett samband mellan uppkomsten av hänvisning till lag och en allmän professionalisering av rättspraxis. Bägge företeelser hör dock först till det sena 1600-talet.4 Också detta får en att misstänka om inte de tidiga svenska lagarna var annorlunda till sin natur och hade en annan funktion än vår moderna lagstiftning. Samtidigt förefaller det som om man borde söka den tidiga rätten också i annat källmaterial än i lagarna, speciellt i själva konfliktlösningen. Detta är nödvändigt framför allt när man undersöker rättskipning i det finska området av riket. När annat material inte är tillgängligt kan landskapslagarna ge värdefull kunskap om sin tid. Den bästa utgångspunkten är dock att se landskapslagarna som illustrationer av den rättsuppfattning som rådde under den tid då de nedtecknades. I vilken mån lagarna speglade en allmän rättsuppfattning och i vilken mån de var produkter av nedtecknarens eller uppdragsgivarens egna målsättningar får undersökas i ett annat sammanhang. Det väsentliga är att det tidiga "förordningsmaterialet" ges samma värde som det material som uppkommit i samband med konfliktlösningen. Samtidigt måste man beakta att den rätt som har nedtecknats i landskapslagarna innehåller flera rättsliga skikt; man ser spår av den kanoniska rättens inflytande (speciellt i familjeoch arvsrättsliga regleringar) samt av den gradvis växande kungamaktens regleringar (speciellt i edsörebalkarna). Landskapslagarnas rättegångssystem
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=