med tanke på det mycket krisartade militära läget och de knappa lokala resurserna. Den bild som Strombergs handlande och öde har skapat är inte helt enkel att analysera. Det som vid första anblick verkar vara bondevännen Stromberg förvandlas efter en granskning mer till en ämbetsman med stark pliktkänsla och ett offer för instruktionernas och förordningarnas luddighet och dubbelriktade konstruktion. Att statsmakten dömde honom så hårt som man gjorde, trots att Klintebergs revision i all väsentlighet friade honom, visar dock inte att systemet med de dubbla rollerna inte fungerade under de svåra och extrema förhållanden som uppstod i Västerbotten 1808-09. Istället är entledigandet av Stromberg snarare ett uttryck för att statsmakten inte var villig att dela ansvaret för konsekvenserna av systemet. Armén tilläts skylla på att man blivit motarbetad. Stromberg och den övriga lokalförvaltningen fick helt enkelt klä skott för det misslyckande som det katastrofala kriget med Ryssland 1808-09 ändå var för krigsmakten. Det är också sannolikt att man tog chansen att göra sig av med en icke önskvärd gustavian som dessutom ansågs, med eller utan fog, ha agerat olämpligt under den ryska ockupationen. 203
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=