försöka förena sina dubbla roller och lojaliteter hade misslyckats i centralmaktens ögon. Det ligger nära till hands att konstatera att landshövdingens dubbla roll på så sätt var omöjlig att förverkliga särskilt under de mycket speciella förhållanden som rådde i Västerbotten under kriget. I detta sammanhang bör dock nämnas att själva beslutet att avsätta Stromberg med största sannolikhet även påverkades av den nya regimens behov av att göra sig av med gamla gustavianer trogna den nu avsatte Gustav IV Adolf. Stromberg var mycket riktigt en av dessa gamla gustavianer trots sin konflikt med krigsmakten och indirekt Gustav IV Adolf själv. Den märkliga motiveringen av beslutet av entlediga Stromberg skulle kunna förklaras på detta sätt. Även hans agerande under den ryska ockupationen är en faktor att räkna med. Detta har dock, på samma sätt som en analys av hans förhållande till den nya regimen efter mars 1809, lämnats utanför denna uppsats. Det går inte att bortse från det faktum att krigsmaktens kritik av civilförvaltningen under Strombergs ledning var mycket skarp och fick statsmaktens gehör. I vissa fall skylldes militära misslyckanden helt på civilförvaltningen, vilket bland annat var fallet i samband med kapitulationen vid Skellefteå i april 1809. I Ekorns fall däremot verkar förhållandet mellan krigsmakten och civilförvaltningen ha karaktäriserats av samarbete. Ekorn fann nåd hos krigsmakten som berömde hans uppträdande under kriget. Han belönades med en landshövdingepost efter kriget. Det centrala problem, som har behandlats i denna uppsats, är landshövdingens dubbla roller. I centrum står landshövdingen Stromberg 200 De dubbla rollernas problematik
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=