nästan det enda existerande materialet om den tidiga rätten och det tidiga rättegångsväsendet. Dokument som har tillkommit genom själva rättskipningen existerar inte förrän från början av nya tiden. Dessa källor har dessutom vissa brister som beror på det knappa sättet att föra protokollet. Trots det bristfälliga källmaterialet har jag tagit an denna uppgift, och uppmärksammat speciellt förändringarna i konfliktlösningens natur. Viktiga frågor att ställa har varit framför allt under vilket förfarande konflikterna löstes, vilka rättskipningens "aktörer" var och på vilken auktoritet den stödde sig. Först genom att besvara dessa frågor fokuserar man på rättens och rättsuppfattningens historiska dimension. Således undviker man att förhålla sig till landskaps- och landslagarna på samma sätt som till den nuvarande lagstiftningen och man börjar förstå, varför tingen kontinuerligt "bryter mot lagen" i sina beslut. De svenska landskapslagarna, t. ex. Upplands, Östergötlands och Hälsinglands lagar, ger värdefull information om den medeltida rätten och det medeltida rättsliga tänkandet. Hälsingslands lag (Helsinge lag) har varit gällande i den norra delen och uppenbarligen också i det finska området av riket. Utan att i denna sammanhang behandla närmare lagarnas uppkomsthistoria, kan man konstatera, att den medeltida nordiska lagen kan ses som en viktig sammanhållande faktor för bondegemenskapen. Ordet lag betecknade inte endast ett förbund mellan de rättegångsbehöriga män som lydde under samma rätt utan också hela det samfund som fattade beslut på tinget. Dessutom svarade "lag" i 1200-talets Norden inte emot det romerska begreppet "lex", utan snarare mot begreppet "consuetudo". Med begreppet "land (skap)" menade man däremot ett geografiskt område som hade en gemensam lag. Det motsvarade samma sak som området för den samfundsmässiga, gemenskapliga jurisdiktionen, för landstinget.2 20
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=