blematik som framkommer i rapporten. Klinteberg skriver att "...de pligter Friherre Stromberg i kraft af sitt Embete haft att iakttaga, i allmänhet röra dels Eder Kongl. Maj:t och kronan och Dess Höga rätt, dels och Inbyggarnes bästa i den ort hvaröfver han är satt till Styresman..."49 Landshövdingens i allmänhet, och Strombergs i synnerhet, dubbla roll fastslogs på så sätt i undersökningsrapportens inledning. I övrigt skrivs ingenting i rapporten som kastar ljus över länsstyrelsens förhållande till krigsmakten i stort. Klinteberg konstaterar att efter kungens varning i januari 1809 hade inga, honom veterligen, klagomål på landshövdingen inkommit. Den kritik som anfördes rörde mer förhållanden med skatteindrivningen och ordningen bland landskansliets papper. Till detta kan läggas den kritik som Stromberg fick för sitt handhavande av den spannmålstransport som avsänts till länet sjövägen och som, i enlighet med af Klinteberg, frusit fast på grund av landshövdingens och magasinsdirektionens trätor om priset. Strombergs öde beseglades den 17 maj 1811 då ärendet behandlades av statsråden i konungens närvaro. Stark kritik framfördes mot Stromberg och han gavs ofrivillig tjänstledighet för att den 22 november samma år entledigas. I motiveringen angavs bland annat att Stromberg under de svåra krigsåren inte uppfyllt de skyldigheter som förväntades av länets högste tjänsteman. Man kan här inte bara ana utan klart utläsa en inkompetensförklaring. Trots den varning han fick av kungen hade han fortsatt att missbruka sitt ämbete. Det påstods utan motivering att Strombergs agerande hade drabbat allmogen hårt. Det senare får anses mycket anmärkningsvärt. Beslutet innebar att de försök som Stromberg, utifrån sina egna intentioner som framkommit ovan, gjort att i en pressad och svår situation 199
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=