Västerbotten till sina rotar efter reträtten ut ur Finland under hösten 1808 kom det till öppen konflikt. Stromberg var tydligt irriterad över att han inte av Ekorn fått tillräckliga underrättelser om dessa transporters omfattning, marschrutter, trossens storlek och så vidare "...hvilka upgifter Befälhavaren för hvarje Commendering, likmätigt 2§ uti Kongl: Tåg Ordningen af den 15 september 1791, är skyldig, till Landshöfdingen i upbrotts orten afgiva, som sedermera sådant nästa Landshöfding medelar vidare...".36 Stromberg bad dåvarande chefen för Finska armén, Klercker, att å det skarpaste tillsäga Ekorn att sköta sina skyldigheter. Klercker ansåg dock att Ekorn hade fullgjort sina plikter och svarade han Stromberg att han inte tänkte agera mot Ekorn.37 Om Ekorn verkligen hade försummat att informera Stromberg om transporterna är omöjligt att avgöra. I vilket fall som helst illustrerar händelsen att det fanns en viss, eller till och med ganska stor, spänning mellan landshövdingen och hans vice landshövding. Allmogen i Västerbotten hade svårt att finna sig i de ökade kraven som kriget innebar - en självklarhet kan tyckas. Genom att bönderna obstruerade på olika sätt kom landshövdingen i konflikt med lokalbefolkningen och tvingades agera med kraft för att få bönderna att utföra leveranser och tjänster. Störst var problemen i samband med skjutsen. Exempel på böndernas trilskande finns det gott om. Bönderna vägrade inställa sig vid skjutsen, de rymde så fort tillfälle gavs, de stal ur transporterna och så vidare. Det var inte bara militären som rappporterade om problemen. Stromberg tar också upp dem i sin brevväxling med militären och andra. 194 Den trilskande allmogen och Strombergs agerande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=